Indiedöden

Så var det över. Indiejorden 08. En förbannat lyckad tillställning som förhoppningsvis fick mer än en människa att gå hem lycklig. Eller trött. Eller...ja.

Man slås av något efteråt. Vilken total hora man kan bli när man står bakom datorn/skivspelarna/xylofonen. Får arbeta på det där. Men men, vi var Ibiza-wannabegudar i en kvart i alla fall. Jag har fått mersmak. Men jag vill framförallt fördjupa mig i det elektroniska igen. Se vad man kan göra för något, lära sig.


Lyssnar på Cut Copy den här helgen, och The Album Leaf. Cut Copy först ut. Lyssnade inte alls på förra plattan, men har på något vis låtar från den på datorn. Den nya då, som för mig blir en inkörsport till det gamla...hur låter det?
Ja, svensk västkustindie mixat med balearica (hm, vadå mix...) och duktigt mycket New Order-blinkningar. Från Australien. DFA-producerat? Tydligen.
Jag tycker om det. Kanske just för att jag gillar allt det ovan nämnda. Till och med Australien.
Pop helt enkelt. Med elektroniskt i. Sådant man inte kan få för mycket av. Sådant som får en att ladda ner Reason och bilda The Knife 3.2. Jag börjar undra om det verkligen är så det ska vara.

Men vafan, allt måste inte vara nydanande. En bra låt är en bra låt. Finns massa bra sådana på "In ghost colours". Djupare analys blir det inte. Då kan ni lika gärna läsa Lokko.

Så, jag utlyser Indiedöden. Ett fantastiskt uttryck taget från PinkAirSpace. Den kommande veckan blir det elektroniskt. Indien kan vänta, för jag kommer ju tillbaka. Det gör jag alltid.